Hur bekymrade borde vi bli över rapporter om att psykiska sjukdomar har fått en spridning av epidemiska proportioner och idag drabbar en av fyra personer världen över? Enligt källan till dessa alarmerande rapporter – det psykiatriska etablissemanget – hotar psykiska sjukdomar att sluka oss alla och kan bara tyglas genom omedelbara och kraftiga höjningar av anslagen till psykiatrin. Man varnar för de förödande verkningarna av uteblivna ekonomiska anslag. Vad psykiatrikerna aldrig varnar för är att själva det diagnostiska systemet som används för att få fram den oroväckande statistiken – deras egen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders-IV (DSM-IV)och dess motsvarighet, avsnittet om mentala störningar i International Classificiation of Diseases (ICD-10) – är under angrepp för deras avsaknad av vetenskapliga belägg och trovärdighet och deras nästan enda betoning på behandling med psykofarmaka.

Professor Herb Kutchins från California State University, Sacramento, och professor Stuart A. Kirk från University of New York, författare till åtskilliga böcker som beskriver felen med DSM, varnar: ”Det finns verkligen många illusioner om DSM och mycket starka behov bland dem som utarbetar den att tro att deras drömmar om vetenskaplig förträfflighet och nytta har blivit sanna ...”

Den ”bittra medicinen” är att DSM ”utan framgång har försökt att medicinera alltför många mänskliga problem”.

Professor Edward Shorter, författare till A History of Psychiatry, slog fast: ”Snarare än att bege sig in i vetenskapens nya sköna värld verkar psykiatrin à la DSM-IV i vissa avseenden vara på väg ut i öknen.”

Vi formulerade denna rapport och dess rekommendationer för dem som har ansvar för att bestämma finansieringen och vad som ska hända med mentalhälsoprogram och sjukförsäkringar, däribland lagstiftare och andra beslutsfattare som har ansvar för uppgiften att skydda sina invånares hälsa, välbefinnande och trygghet.

Resultaten av psykiatrikers utbredda tillit till DSM , med dess hela tiden allt längre lista över sjukdomar, för vilka var och en ett psykiatriskt medel lagligen kan skrivas ut, inkluderar följande häpnadsväckande statistiker:

• Tjugo miljoner skolbarn världen över har nu diagnostiserats med psykiska störningar och ordinerats kokainliknande centralstimulerande medel och starka antidepressiva preparat som behandling.
• Bruk och missbruk av psykiatriska medel är stigande i hela världen: Över 100 miljoner recept på enbart antidepressiva medel skrevs ut år 2002, till en kostnad av 19,5 miljarder dollar.
• Ett av sju recept i Frankrike inkluderar ett psykiatriskt medel och mer än 50 % av de arbetslösa – 1,8 miljoner människor – tar psykiatriska medel.
• Under tiden har budgeten för mentalvården världen över – på grund av mentalsjukdomar som anges i DSM – skjutit i höjden de gångna tio åren.
• I USA steg mentalhälsobudgeten från 33 miljarder dollar år 1994 till över 80 miljarder idag.
• Schweiz utgift för mentalvård ökade från 73,5 miljoner år 1988 till över 184,8 miljoner dollar under en tioårsperiod.
• Tyskland spenderar för närvarande mer än 2,6 miljarder dollar om året på ”mentalvård”.
• I Frankrike har mentalvårdskostnaderna skjutit i höjden, och utgör 400 miljoner dollar av landets budgetunderskott.

Trots rekordstora utgifter står nu länderna ansikte mot ansikte med allt fler fall av barnövergrepp, självmord, drogmissbruk, våld och brott – mycket verkliga problem, för vilka psykiatrin varken kan hitta orsaker eller ge lösningar. Man kan därför lugnt anta att sänkta anslag till psykiatrisk verksamhet inte kommer att orsaka försämrad mentalvård. Minskade anslag till skadliga psykiatriska verksamheter kommer faktiskt att förbättra mentalvården.

De bevis som läggs fram här har erhållits från läkare, advokater, domare, psykiatriker, föräldrar och andra som är verksamma inom mentalvården eller närliggande områden. Den gemensamma uppfattningen bland dessa experter är att psykiatriska initiativ, som grundar sig på DSM, t ex att utvidga lagarna om tvångsomhändertagande och utöka planerna på så kallad psykiatrisk öppenvård, är skadlig för samhället vad gäller individen och samhällets ekonomi. Samma sak gäller de program där man testar unga skolbarn för psykiska störningar.

Påståendet att endast ökade anslag kommer att lösa psykiatrins problem har förlorat sin klang av sanning. Experter inom olika områden där man arbetar med vetenskapliga metoder, tillkallas rutinmässigt för att ge empiriska bevis som ska stödja deras teorier. När forskningscentra får anslag för att komma fram till hur man botar en farlig sjukdom, resulterar anslaget i upptäckten av en biologisk orsak och utvecklandet av ett botemedel. Det finns biologiska tester för att bestämma förekomsten eller avsaknaden av de flesta kroppsliga sjukdomar. Även om människor kan ha allvarliga psykiska besvär, har psykiatrin inte något objektivt fysiskt test för att bekräfta förekomsten av någon psykisk sjukdom överhuvudtaget. Diagnoserna är helt och hållet subjektiva.

De många viktiga utmaningar som samhällen står inför idag reflekterar det viktiga behovet att stärka individen genom användbara, livskraftiga och humanitära alternativ till skadliga psykiatriska behandlingar. Vi uppmanar läsaren att själv gå igenom de alternativ som vi presenterar här. Vi erbjuder respektfullt informationen i denna rapport för ditt beaktande, så att du kan dra dina egna slutsatser om tillståndet inom mentalvården och psykiatrins förmåga, eller avsaknad av förmåga, att bidra till dess lösning.

Rohit Adi, läkare

Mary Jo Pagel, läkare

Julian Whitaker, läkare

Anthony P. Urbanek, läkare