Det kan knappast finnas någon med bittrare erfarenhet än det desperata offer som accepterar hjälp och sedan blir förrådd av ”välgöraren”.

Föreställ dig en 7-årig flicka som har hänvisats till en psykiater eller psykolog för att få hjälp med känslomässiga problem i samband med incest. Antag att specialisten sedan också förgriper sig sexuellt på flickan under ”behandling”. Vilken känslomässig omvälvning drabbar då detta tragiska offer?

Sådana avskyvärda svek efter en redan allvarlig personlig kris, kan bara belasta offret med ytterligare känslomässiga ärr och instabilitet.

Det är också en graverande kritik mot dessa ”yrkespersoner” som är anförtrodda uppgiften att hjälpa människor som är extremt sårbara känslomässigt.

Den 31 oktober 2002 dömdes den franske psykoterapeuten Jean-Pierre Tremel till 10 års fängelse för att ha våldtagit och sexuellt utnyttjat två unga patienter, som domstolen ansåg vara extremt sårbara. Den 52-årige Tremel hävdade att hans ”behandling” var baserad på en ”orientalisk tradition”, där ”gamla män introducerar flickor i sexuella utövningar”.

Den sortens ”behandling” är aldrig hjälp. Det är ett avskyvärt bedrägeri förklätt till hjälp, en alltför vanligt förekommande händelse inom mentalvårdsindustrin:

• En kvinna löper statistiskt sett större risk att bli våldtagen på en psykiatrikers schäslong än då hon joggar ensam på natten genom en park.
• I en brittisk undersökning bland psykologer angående sexuell kontakt mellan terapeut och patient, rapporterades 25 % ha behandlat en patient som varit sexuellt involverad med en annan terapeut.
• En undersökning från 2001 rapporterade att en av tjugo klienter, som hade utsatts för sexuella övergrepp av sin terapeut var minderårig – den genomsnittliga åldern var 7 år för flickor och 12 år för pojkar. Det yngsta barnet var tre år.

Även om medkänsla, sunt förnuft och anständighet gör det självklart, att sexuella övergrepp på patienter är en allvarlig och kriminell handling, arbetar psykiatriker och psykologer hårt på att avkriminalisera den – t.o.m. när de utnyttjade offren är barn. Genom att sammanföra de påhittade diagnoserna i Diagnostisk- och statistisk handledning över psykiska störningar (DSM-IV), med subtila men perversa argument och till och med rena lögner, arbetar de på att avkriminalisera sexuella övergrepp mot patienter, både kvinnor och barn.

Under tiden utmäter tillsynsenheter för mentalvård sällan mer än en smäll på fingrarna, tillfällig indragning av licensen, anklagelse för ”tjänstefel” och tillfällig suspendering av en utövares legitimation.

• År 2003 drog Colorado State Board of Psychologist Examiners in licensen för dr John Dicke, vars behandling av en 5-årig pojke inkluderade bruket av sexleksaker. Enligt pojkens far, hade hans son ”klätts av, torterats, spärrats in, misshandlats verbalt, utnyttjats sexuellt, hjärntvättats och upprörts med en dildo” under den påstådda behandlingen.
• År 1989 tvingades dr Paul A. Walters, den psykiatriker som ansvarade för studerandes hälsa vid Stanford University i Kalifornien, och som varit chef för Harvard University Health Services Mental Health Division, att avgå efter anklagelser om att han hade haft ”upprepad sex” med en kvinnlig patient. Kvinnan, som hade utsatts för sexuella övergrepp som barn, tillerkändes mer än 200 000 dollar i förlikning utanför rätten. Hon sade att Walters hade tvingat henne att utföra oralsex på honom ” ibland så ofta som två av tre psykiatriska analyssessioner per vecka”.

Vissa psykiatriker åtalas dock och döms.

• En psykiatriker, James Harrington White i Orange County, Kalifornien, dömdes för påtvingad sodomi på en manlig patient. Efter en undersökning gjord av Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR), befanns White ha drogat unga män, sedan videofilmat sig själv när han hade sex med dem. White dömdes till fängelse i nästan sju år.

Ingen läkare, samhällsorganisation eller familjemedlem bör överlämna en person till att utstå de psykiatriska ”behandlingar” som idag kallas terapi.

Detta är en i en serie rapporter från KMR som har att göra med svek angående psykisk hälsa. Den utfärdas som en service och varning till allmänheten.

Sexuellt övergrepp från en terapeut är ett sexuellt övergrepp. Våldtäkt utförd av terapeut är våldtäkt. Det kommer aldrig att utgöra terapi. Tills detta blir allmänt erkänt och åklagare och domare behandlar varje händelse av detta slag för vad de är, kommer psykiatriker, psykologer och psykoterapeuter att kvarstå som ett hot mot varje kvinna eller barn som genomgår behandling angående psykisk hälsa.

Högaktningsfullt,

Jan Eastgate,
Ordförande
internationella Kommittén
för mänskliga rättigheter