Förekommer det rasism idag?

I USA klassificeras afroamerikanska och latinamerikanska barn i övervägande vita skoldistrikt oftare än vita som ”obildbara”. Detta leder till att miljontals minoritetsbarn blir beroende av receptbelagda personlighetsförändrande medel – vissa kraftigare än kokain – för att ”behandla” denna ”mentala störning”. Ändå skulle, med tidig läsundervisning, antalet elever som fått denna klassificering kunna reduceras med upp till 70 %.

Afroamerikaner och spansktalande är också påtagligt överrepresenterade i amerikanska fängelser.

I Storbritannien är det tio gånger mer sannolikt att svarta män får diagnosen ”schizofren” än att vita får det, och att de svarta ordineras och ges högre doser av starka personlighetsförändrande medel. Det är också mer sannolikt att de ges elchockbehandling (över 400 volt som bränner igenom hjärnan för att kontrollera eller ändra en persons beteende) och utsätts för fysiskt och kemiskt tvång.

Runt om i världen fortsätter angreppen på minoritetsrasgrupper. Konsekvenserna är uppenbara: fattigdom, splittrade familjer, förstörda ungdomar och till och med folkmord (avsiktlig förstörelse av en ras eller kultur). Oavsett hur högljudda de enträgna uppmaningarna är från våra religiösa ledare, politiker och lärare, eller hur uppriktiga deras ansträngningar är, tycks rasism bestå.

Ja, rasism består. Men varför? Hellre än att kämpa förgäves med svaret på denna fråga, finns det en bättre fråga att ställa. Vem?

Sanningen är att vi inte kommer att förstå rasismen helt förrän vi inser att två till stor del ej misstänkta grupper på ett aktivt och bedrägligt sätt ger näring åt rasism världen över. Arvet efter dessa grupper innefattar sådana stora tragedier som den nazistiska Förintelsen, Sydafrikas apartheid och det utbredda fördärvet av miljontals skolbarn med skadliga och beroendeframkallande droger. Dessa grupper är psykiatri och psykologi.

År 1983 uttalade Världshälsoorganisationen (WHO) i en rapport: ”… inte inom något annat medicinskt fält i Sydafrika framställs föraktet för individen, underblåst genom rasism, på ett tydligare sätt än inom psykiatrin”.

Professor i samhällspsykiatri, dr S.P. Sashidharan, sade: ”Psykiatrin kommer närmast efter polisen när det gäller att fortsätta med verksamheter och procedurer som diskriminerar etniska grupper i Storbritannien.”

Dr Karen Wren och professor Paul Boyle vid University of St. Andrews, Skottland, kom fram till att den vetenskapliga rasismens roll inom psykiatrin i hela Europa är klart påvisad genom historien och fortsätter än idag.

Sedan 1969 har KMR arbetat inom området mänskliga rättigheter och reform av mentalvården, och har undersökt det rasistiska inflytandet av ”mentalvårds”-yrken på nazisternas Förintelse, apartheid, det kulturella angreppet på de australiska urinnevånarna, Nya Zeelands maorier och de amerikanska indianerna, samt den nuvarande diskrimineringen av svarta över hela världen.

Psykiatrins och psykologins rasistiska ideologier fortsätter att än idag ge näring åt både lokal och internationell rasism.

Denna rapport har utformats för att höja medvetenheten bland individer om detta skadliga inflytande. Inte bara kan rasismen besegras, utan den måste, om människan ska kunna leva i sann harmoni.

Högaktningsfullt,

Jan Eastgate,
ordförande för den internationella Kommittén
för mänskliga rättigheter