De synliga effekterna av krigets påfrestningar finns omnämnda hos författare ända sedan antiken.

Under krig närmare vår tid har det kallats ”soldathjärta”, ”stridsutmattning” och ”krigsneuros”. Oavsett namnet har militärer i många århundraden vetat att krigets styggelser kan bli mer än soldater kan klara av.

Dagens militärpersonal står inför långa timmar, ansträngande uppdrag och långa perioder borta från nära och kära. Och när mentala och känslomässiga problem uppstår är de utan tvivel verkliga. Men oavsett vart soldater vänder sig för att få hjälp, skickas de ofta raka vägen till en psykiatriker i dagens militär. Och det resulterar oftast i en psykiatrisk etikett – en ”diagnos” som inte kan verifieras av vare sig blodprov, röntgen eller hjärnskanning.

Eftersom det inte finns några tester som kan identifiera något fysiskt fel, vet psykiatriker inte vad de ska behandla, och därför är psykiatrisk behandling främst gissningar med väldigt lite faktisk vetenskap. Men detta har inte hindrat dess utövare från att stämpla hundratusentals män och kvinnor i uniform med en psykisk sjukdom, och droga dem med kraftfulla psykofarmaka-cocktails.

Det har urartat så till den grad att Pentagon nu spenderar 2 miljarder dollar om året enbart på psykiatrisk vård. Och Veterans Administrations budget för psykiatrisk vård har gått från 3 miljarder dollar 2007 till uppskattningsvis 7 miljarder dollar 2014.

Det är mycket att spendera på en yrkeskår som inte ens kan finna bevis för sina ”hjärnstörningar” under ett mikroskop.

Psykiatrins totala brist på vetenskap exemplifieras i fallet med den psykiatriska diagnosen ”Post Traumatic Stress Disorder”, eller PTSD. När psykiatriker kom upp med diagnosen, tog de oroväckande, men förväntade gensvar på en dålig eller stressande upplevelse, och förkunnade utan bevisar att det var en ”medicinsk störning”, och inkasserade. År 1980, röstade en grupp psykiatriker för att ha den listad i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), idag en 943-sidig volym även känd som American Psychiatric Associations ”faktureringsbibel”. Nu med möjlighet att fakturera statliga och privata försäkringsbolag för behandling av PTSD, har psykiatriker de följande åren kunnat tjäna miljoner – utan någon som helst aning om vad som orsakar det, eller hur man botar det.

Och när man inte vet orsaken eller botemedlet, kan behandlingen naturligtvis vara långsiktig och bli mycket dyr. Mellan detta och det ökande antalet veteraner som diagnostiseras med denna fantomsjukdom har PTSD-industrin stadigt ätit upp ökande mängder av de statliga resurserna. Enbart under 2005 hade 13 %, eller 274 000 000 dollar, av alla kostnader för mental hälsa i Veteran Administration spenderats på att behandla PTSD som till stor del sugits in i den psykiatriska läkemedelsindustrins snabbt växande kassakistor.

Idag har cirka 80 % av veteranerna etiketterats med PTSD och får psykofarmaka; 89 % av dessa ges antidepressiva medel, och 34 % behandlats med antipsykotiska medel – droger så kraftfulla att de endast var avsedda för de mest allvarligt störda. Sedan 2001 har mer än 150 läkemedelsreglerande varningar utfärdats i hela världen och utredningar av farliga – ofta dödliga – psykofarmaka som dessa.

Men psykiatriker tjänar inte bara miljoner på diagnoser och på att behandla ”PTSD” – de genomför också sforskning, och försöker att kemiskt dämpa oönskade reaktioner på krig. Det är alltför stora pengar – enbart en gren av den amerikanska militären har spenderat nästan 300 miljoner dollar på PTSD-forskning sedan 2006.

En del av den snabba expansionen av PTSD beror på den allt mer slappa diagnostiska standarden. Efter att PTSD togs med i psykiatrins bok om psykiska störningar, har definitionerna av vad som kvalificerar som att ha PTSD blivit vagare, bredare och mycket mer generell.

Idag är PTSD inte bara diagnosen för soldater och veteraner för krigstrauma, utan har också blivit en etikett för alla – militärer eller civila – att uppleva en negativ reaktion på en påfrestande händelse. Resultatet: tiotals miljoner människor med en helt normal reaktion på en katastrof diagnostiseras nu med en psykisk störning.