En ledande internationell psykiatriker, den brittiske brigadgeneralen John Rawlings Rees, såg 1945 militären som psykiatrins perfekta forskningslabb, och sade:

”Armén och de andra väpnade styrkorna utgör unika experimentgrupper i och med att de är fullständiga samhällen och det är möjligt att arrangera experiment som vore mycket svåra att genomföra i det civila.”1

Det var en listig taktik – speciellt då den såldes in under sken av hjälp. Soldater har ju i alla tider varit tvungna att följa order. Och runt om i världen, tog psykiatriker tillfället i akt att prova några mycket riskfyllda behandlingar. De elchockade en del soldater, satte andra i djup koma, och testade kraftfulla sinnesförändrande droger på ännu fler.

De blev involverade i militär rekrytering, urval, träning och disciplin av personal.

Från 1950-talet till och med 1970-talet kunde psykiatriker i länder som Storbritannien, Förenta staterna och Sovjet använda sina militära styrkor som försöksverkstad för en bred uppsättning nya experimentbehandlingar, såsom LSD. Den amerikanska armén uppskattar att minst 1 500 soldater fick LSD som en del av sinneskontrollförsök under denna tid. Få eller inga militära försökspersoner informerades om de möjliga följderna för hälsan av dessa tester.

Soldater har ständigt fått psykiatriska medel för syften som aldrig studerats eller godkänts av reglerande verk. Det stora flertalet av dessa drog-cocktails har aldrig testats tillsammans.

Och precis som på J.R. Rees tid, är allt ett enda psykiatriskt experiment. För de soldater som tog värvning av pliktkänsla och som tjänade förtjänstfullt är detta ett svek.