Elchockbehandling – kallas även elektrokonvulsiv terapi (ECT) – och psykokirurgiska ”behandlingar” försöker enligt rapporter göra comeback. Allt sedan dessa metoder började användas, har de varit en envis konflikt mellan de ECT-psykiatriker som hårdnackat håller fast vid dem och det stora antal offer och deras familjer, vars liv blivit fullständigt förstörda av dem.

Så vem talar sanning? Alla som har sett och mått illa av en videoinspelning om en verklig ECT eller psykokirurgi känner till svaret alltför väl. De har alla kännetecken från fysiska tortyrmetoder vilka istället borde tillhöra arsenalen hos KGBs (säkerhetspolisen i Ryssland under sovjettiden) förhörsledare, snarare än en inventarie hos en ”medicinsk utövare”. Det är dock ytterst få som har sett den sortens inspelningar och ej heller, kan det tyckas, de som lagstiftat om metodernas föreskrivna användning – och än färre som själva har bevittnat dem.

Psykiatriker skyler vilseledande över ingreppen bakom medicinsk legitimitet: sjukhusmiljö, vitklädda biträden, bedövningsmedel, muskelavslappnande medel och utrustning som ser sofistikerad ut. Verkningarna av chockbehandling är fasaväckande, men den fulla innebörden förklaras aldrig för patienterna eller deras familjer. Men ännu värre, när invändningar görs avfärdas de.

Att dessa procedurer är extremt vinstgivande för psykiatriker och sjukhus, eftersom de resulterar i en fortsatt lång psykiatrisk ”omsorg” efteråt som garanterar framtida verksamhet och inkomster för psykiatrikern, nämns inte i samtalen där man försöker övertyga den ovillige eller intet ont anande.

Och som Maria Garcia (namnet är fingerat) skulle bekräfta, om allt annat misslyckas, kommer psykiatrikern snabbt att tillgripa tvång eller skrämsel för att tvinga fram ”samtycke” för behandling.

Maria, en medelålders latinamerikansk hemmafru, som besökte en psykiatriker eftersom hennes nedstämdhet inte ville ge med sig, ordinerades psykiatriska medel. Efter att ha upplevt okontrollerbara kroppsrörelser – ett direkt resultat av den skada som drogerna orsakade hennes nervsystem – rekommenderade psykiatrikern ECT. Hon vägrade, men när hon senare togs in på sjukhus för att avgiftas rekommenderades ECT igen. Hon vägrade fortfarande men hennes psykiatriker sade att ”din rädsla är inget annat än kubansk vidskepelse”, och ”om du inte får den här behandlingen så kommer du att dö”. Hon fick fem behandlingar.

Hennes make berättar vad som hände: ”Som ett resultat av ECT-behandlingarna ... har min frus minne blivit mycket skadat ... Trots att hon talade engelska som ett andra språk i fyrtiotvå år har hon förlorat det mesta av sin förmåga att tala och förstå det ... Allt har varit ett bedrägeri, en lögn, en översittares knytnävsslag ... Hennes depression blev inte botad och hennes minne är helt förstört ... vi är båda förbittrade över vad som har inträffat. Det känns som om hon har våldtagits i min åsyn.”

Med bokstavligt talat miljarder i vinst från ECT och psykokirurgi, finner man en förfärande nivå av felaktig information om dessa idag. Det mesta av det sprids av psykiatriker. Det finns många vetenskapsmän som är kritiska till proceduren.

Neurologen dr John Friedberg, som forskat i verkningarna av ECT i över trettio år sade: ”Det är mycket svårt att i ord beskriva exakt vad dessa chockbehandlingar gör med människor i allmänhet. ... det förstör människors framåtanda och ... deras vitalitet. Det gör människor snarare passiva och apatiska.... Förutom minnesförlusten är apatin och bristen på energi, som jag ser det, orsaken till att ... [psykiatriker] fortfarande ostraffat kan ge dem.

Mary Lou Zimmerman förstår vad det innebär att förlora sin framåtanda och vitalitet i händerna på en psykiatriker. I juni 2002 beordrade en jury Cleveland Clinic i Ohio att betala 7,5 miljoner dollar ( 60 miljoner SEK) till en 62-åring efter en fasansfull psykokirurgisk operation. Mary Lou hade sökt hjälp för sitt problem med att tvångsmässigt tvätta händerna, sedan hon läst de lysande rapporterna om proceduren på klinikens webbsajt. Verkligheten var en mardröm. Hon utsattes för en operation där man borrade fyra hål i hennes huvud och delar av hennes hjärna, var och en ungefär av en spelkulas storlek, avlägsnades. Efter denna hemska upplevelse fann hon att hon inte kunde gå, stå, äta eller gå på toaletten själv. Hennes advokat, Robert Linton, sade: Hon förlorade allt –- förutom sin medvetenhet om hur annorlunda hon är nu.… Hon är fullständigt handikappad och behöver ständig omvårdnad.”

Idag drar den psykiatriska industrin enbart i USA in uppskattningsvis fem miljarder dollar (37,5 miljarder kronor) från ECT per år. I USA får 65-åringar 360 % fler elchocker än 64-åringar, eftersom Medicare (regeringens hälsoförsäkring) blir giltig vid sextiofem, vilket är ett bevis på att bruket av ECT är styrt, inte på grund av medicinsk omsorg, utan pga profit och girighet. Även om psykokirurgi är mindre vanligt idag, görs upp till trehundra operationer årligen i USA, inklusive den ökända prefrontala lobotomin.

Trots deras sofistikerade vetenskapliga yttre, visar den brutalitet som ECT och psykokirurgi representerar att psykiatri inte har kommit längre än dess tidigaste barbariska behandlingsmetoder. Den här rapporten har skrivits för att säkerställa att likaväl som det idag är förbjudet att använda piskor, åderlåtning och prygel bör de ”behandlingar” som vi här redogör för, förbjudas eller bli föremål för åtal som de lagbrott de är.

Högaktningsfullt,

Jan Eastgate,
Ordförande för internationella
Kommittén för mänskliga rättigheter