Psykiatrikerna säger att det rätta sättet att hantera oönskat beteende är genom att ändra kemin i hjärnan med ett piller.

Men till skillnad ett vanligt läkemedel som till exempel insulin, har psykofarmaka ingen mätbar sjukdom att sikta in sig på för att korrigera, och kan störa balansen i de känsliga kemiska processer som kroppen behöver för att fungera smidigt.

Icke desto mindre har psykiatriker och läkemedelsföretag använt dessa droger för att skapa en enorm och lukrativ marknadsnisch.

Och de har gjort detta genom att namnge fler och fler oönskade beteenden som ”medicinska störningar” som kräver psykiatrisk medicinering.

Men skall dessa verkligen kallas sjukdomar?

Så frågan är:

Hur blev psykofarmaka, utan någon sjukdom att sikta in sig på, inga kända botande förmågor och en lång lista med biverkningar, den perfekta behandlingen för varje typ av psykologiskt problem?

Och hur kunde psykiatrikerna som förespråkar dessa medel komma att dominera behandling av psykiska problem?