PSYKIATRINS DIAGNOSHANDLEDNING

Hur fungerar psykiatrins diagnostiska system utan vetenskapliga laboratorietester som kan fastställa huruvida en psykisk störning existerar eller ej – och hur kom det i så allmänt bruk?

Psykiatriker publicerade 1952 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), med en förteckning över 112 så kallade ”psykiska störningar” som inte baserades på någon vetenskaplig procedur, utan på röster som hade skickats in av psykiatriker.

Och med varje ny upplaga av DSM har diagnoserna inte bara ökat i antal, utan har utformats för att stämma in på allt större befolkningsgrupper. Resultatet har blivit att idag har nästan en miljon barn diagnostiserats som bipolärt störda (mano-depressiva).

År 2007 fick en halv miljon barn och ungdomar åtminstone ett recept för ett antipsykotiskt medel. Antipsykotiska medel, kraftfulla kemikalier som ursprungligen framställdes för endast de allvarligast psykiskt störda, är idag en industri som omsätter 22,8 miljarder dollar.

Ändå är en vanlig person helt omedveten om att psykiatrins diagnoser inte är medicinska utan bara beteendemönster som man har röstat om.

Vilket tar oss till vår nästa fråga: Hur får psykiatriker folk att tro på att de lider av dessa påhittade ”störningar”?