Påtryckningar från allmänheten blev så intensiva att psykiatriker behövde ge det en PR-makeover.

Först kom ett nytt namn … ”elektrokonvulsiv terapi”. För att minimera kritiken ännu mer reducerade de den barbariska proceduren till tre bokstäver – ”E-C-T”. Sedan lade de till bedövningsmedel och paralyserande medel för att dölja hur deras patienter vred sig i konvulsioner och skrek.

Det sista stadiet var att marknadsföra ECT som ny och förbättrad. Det var varken det ena eller andra. Även om det fick proceduren att se mer acceptabel ut var den farligare än någonsin. Bedövningen och de paralyserande medlen ökar faktiskt krampanfallströskeln, vilket gör att mer elektricitet krävs för att framkalla en konvulsion.

Nu angriper psykiatriker rutinmässigt hjärnan med långt mer elektricitet än det som tidigare krävdes för att framkalla ett krampanfall.

Resultatet förblir detsamma: ett grand mal-anfall och hjärnskador, som kan vara permanenta. Dagens kraftigt ökade strömflöde kan riva hål i hjärnceller och därmed döda cellerna. Elektriciteten kan också döda cellerna genom att generera värme. MRT-undersökningar som gjorts på ECT-patienter har visat ärrbildning och hjärnförtvining – otvetydiga bevis på allvarlig skada.